Jag avbröt med att fråga om jag fick ställa en konstig fråga. "Det finns inga konstiga frågor" fick jag till svar samtidigt som ett helt rums blickar vändes mot mig. Jag frågade lite genant, så där med fnittrig röst ni vet, om allt han står och säger är sant, eller om det bara är en vision, några av målen han vill uppnå den här säsongen...
Han tittade fundersamt bort mot min kant och sa något liknande, "varför skulle jag stå här och presentera allting om det inte vore sant? Eller vad menar du egentligen?". Jag blev så glad inombords så det enda jag fick fram var skratt och orden "ja, men det verkar för bra för att vara sant. Typ som en dröm". Alla i rummet skrattade och det slutade med att en lagkamrat fick förklara vad jag menade.

Det här om något är/kan bli möjligheternas säsong. Det kommer att bli tufft och man kommer att få slita hårt. Det finns inte längre någon självklarhet. Alla kommer att få slita. Har man bara hjärtat och själen på rätt sida, har man bara viljan och lyckas man med att hålla sig hel och frisk så har en otorlig väg just öppnats framför en. Som ni vet är jag ju så där skrockfull av mig och måste säga att man inte ska ropa hej förens man har gått över bron, men det går inte annat att säga än det som just nu finns framför oss är en drös med möjligheter.