Tårarna kom idag. Ni vet så där som tårarna kan komma när ett litet barn tappar sin docka eller så där som tårarna kom när man var liten och ramlade med cykeln. Alltså inga allvarliga tårar på så sätt, men ändå tårar. Tårar för att något gör ont och inte är som det ska.

En vecka hann det gå (v11). En enstaka vecka och dessutom så smashade jag den veckan. Jag smashade för första gången på några månader och fick heller inte ont efter. Visst fanns det små känningar att ana, men mest ovana tror jag. Jag kunde t.o.m. vara med och träna dagen efter. SKÖNT!

Dock är det som så att idag sa kroppen ifrån på nytt. Fick kliva av träningen idag under in- bollningen. Förkylningen/viruset vad man nu ska kalla det gjorde sig tillkänna på nytt. Något med min kropp är INTE som det ska, och det har jag vetat om länge. Jag har bara ignorerat det och försökt köra på i samma tempo. Jag har länge kämpat i hemlighet och inbillat mig själv att det ska gå vägen. Det viktigaste har jag klarat av relativt bra, men nu kommer nya krokar/hinder på vägen. Något måste göras. Jag vill veta om något faktiskt är fel på riktigt och i så fall vad. Ensam är inte stark jämt, så kanske är det dags med lite hjälp!?!