Practice makes me perfect

Blickar bortåt. Leendet på läpparna går inte att ta fel på. Det är där jag skulle vilja vara. Vara där, bland dem. Inte här. "Snap snap" med fingrarna och leendet är som bort spolat. Tillbaka till mitt. Till vårt. Det är en tung känsla i bröstet. Det är inte det att jag inte avgudar det jag gör, det jag lever för. Jag bara inte trivs med omständigheterna, förutsättningarna. Men det finns en anledning till varför jag är här. Jag är här för att inom en snar framtid ska få vara där.

                                                                                                                                      Ibland glömmer jag.


RSS 2.0