Dagen var torsdag den 20e augusti och vi samlades kvart i 10 på morgonen vid Statoil i Nora för att sedan ge oss iväg. Efter många om och men var vi på väg. Visst tog det sin lilla tid för oss att ta oss fram till parkeringshuset vid Liseberg, men resan dit var näst intill lika rolig som själva vistelsen på nöjesfältet. Att berätta saker i detalj skippar jag denna gång, då interna skämt och vissa händelser inte gör sig lika roliga via beskrivning som upplevelse. Resan/trippen var i alla fall en lyckad sådan, och det tror jag vi alla kan hålla med om!? Vädret var kanon, inte allt för långa köer till attraktionerna och framförallt...vi hade det jävligt trevligt! Vägen hem blev dock en aning "pinsam". Vi fick turas om att sova i omgångar för att en hela tiden skulle sitta vaken och konversera  med chauffören, för att hon inte skulle somna. Tillslut var det min tur att sitta vaken. Då vi båda var riktigt trötta och inte hade särskilt mycket att säga lyssnade vi istället på musik, och diskuterade låtarna ända tills det "dog". Elen/strömmen i bilen började krångla och vi fick stänga av allt man kunde tänka sig, för annars fungerade inte lysena och lysen måste man ju ha. Speciellt mitt i natten. Vad tror ni händer? Jo, jag får i uppdrag att SJUNGA hela resterande del av vägen hem. Och ni som känner mig vet att jag inte har världens bästa sångröst, särskilt inte efter en hel dags skrikande i karuseller. Det slutade med att det hela förvandlades till en "ONE MAN SHOW" och att hela minibussen vaknade till liv. Alla skrattade, förutom de två dönickarna längstbak. Tillslut började även dem skratta, för när Sandra (allasvåranhoik) väl kommer igång  och immiterar olika personer, då är det inte många som kan hålla sig. Särskilt inte när klockan är halv två på natten och dem redan är övertrötta.

En tråkig sak med vistelsen i Göteborg var dock att jag inte hade någon tid till övers. Som många av er vet har en av mina käraste "ägodelar" flyttat till sin kille i Götet...Dvs. Lisen. Jag saknar henne något enormt och när jag ändå var i krokarna hade jag gärna viljat träffa henne, men men det blev ju som det blev. Jag måste försöka ta mig i kragen och åka ned snart. Pyssla, fota, mysa och vette fan allt. men framförallt för att bara få se henne, träffa henne!


"Om ni hållör rakt fraem och sedan tar in till högöer, då ser ni dä på en gång!" 
/ Hoik