Att leva sin dröm kan tydligen också vara jobbigt



Kan knappt tro det. För lite mindre än ett år sedan satt jag hemma hos mamma och grät över mitt beslut. Grät över rädslan att ha sumpat min ända chans till att förverkliga mina drömmar. Nu, ca nio månader senare, sitter jag här med en hand full av alternativ. Flera möjligheter. Jag är livrädd för att välja fel, men det intressanta i detta sammanhang är att jag aldrig kommer få veta om jag valde rätt eller fel. Oavsett oron i magen och huvudet som går på högvarv njuter jag någonstans. Leendet i mina ögon och rösten inom mig som skriker av lycka går inte att ta fel på. Jag är inte där än men visst fan är jag en jävla bit på väg!

                                                                                                              / Hoik