Long time no seen… Blir lätt så när ens liv rullar på i ruskigt tempo. Ibland undrar jag när jag ska hinna andas. Hinna stanna och bara få vara. Att jag inte haft något internet på nästan två månader är även det en bidragande orsak till att det inte blivit några blogguppdateringar.  

Jobbade till lunch idag sedan gav jag upp. Mina axlar värker och huvudet känns som en fjäder. Skönt tänker ni nu, annars brukar ju folk klaga när huvudet känns tungt, men faktum är att det är väldigt frustrerande. Huvudet känns som en fjäder och jag känner mig helt borta. Kan inte närvara när folk talar omkring eller till mig, för det kopplar inte. Jag orkar inte tänka, inte fokusera. Kanske har det blivit för mycket för mitt lilla (läs jävligt smarta) huvud på sistone. När folk frågar mig saker, eller pratar med mig har jag liksom inga svar. Något är fel? Ni vet lika väl som jag att jag om någon är en tjej som så gott som alltid har svar på tal. 
Efter att ha slängt i mig lite käk och sovit en stund på soffan vaknade jag nyss till liv. Har nu suttit på en stol i solen vid dörröppningen till balkongen och tittat upp mot himmelen med tre låtar rullandes på repeat i bakgrunden. Jag borde nog blogga. Det om något borde ge mig tid att stanna upp. Att andas.

Sitter för tillfället och tittar på gamla bilder. Bilder där glädjen som fanns inom mig verkligen syns. Jag blir alldeles varm inombords och kan verkligen känna hur jag kände då bara genom att titta på bilderna...

 

 


















/ Hoik