Året var 2008. ”Hej, mitt namn är Linn och jag gillar volleyboll.”. ”Hej, mitt namn är Klara och jag gillar volleyboll.”. ”Hej, mitt namn är Emelie och jag gillar också volleyboll.”. ”Hej, mitt namn är Sandra och jag älskar fotboll.”. Tystnad uppstod. Blickar vändes emot mig. Jag befann mig på ett talangläger, för volleybollspelare. Vad hjälpte det att älska fotboll här? Inte ett smack, skulle många säga. Men frågar du mig, Sandra ”Hoiken” Hoikkala så skulle svaret på den frågan, idag, vara totala motsatsen.

               
             /Hoik