Att jag är född med ”the curse of curves” är inget hemligt, men vad jag gör med/ av det är upp till mig själv. Jag har haft en grymt bra höst må jag säga. Gått upp ett par kg, vilket har varit välbehövligt en längre tid. Det bästa av allt är att det är i muskler jag gått upp. Jag minns att jag strax innan jul ringde hem till mamma och skrek av glädje i telefonen. Jag skrek av glädjen att mina baggyjeans numera sitter tight (sedan slog tanken mig att ”fan, det var ju mina favoritjeans” men men…) Konditionsmässigt och spänstmässigt har jag tappat och jag är en bra bit ifrån min högsta nivå. Jag vet klart och tydligt vad jag kommer att behöva jobba med efter säsongen och under nästkommande försäsong. Pratar vi däremot styrkemässigt och muskelmassa är jag någonstans jag aldrig varit tidigare. Muskler börjar faktiskt synas på även min kropp och jag tar tyngre vikter på gymmet än jag någonsin gjort tidigare. Kanske var ”skadan” i början av säsongen vad jag behövde. Det gav mig tid att så gott som bo på gymmet, och se… det har ju gett resultat.

För er som undrar så består en ”normal” träningsvecka för mig av 4 -5 bollpass, 4 gym och en match. Okej, nu efter julledigheten har jag haft en liten svacka, men snart är jag back on track igen. Just nu suktar jag innerst inne efter sommar och försäsongsträning. Springa, förbränna. Springa, förbättra uthållighet. Explosivitet. Och framförallt bygga. Bygga, bygga, bygga. Nu under säsong kan jag inte lägga på mig mer än vad jag redan gjort, med tanke på att vi inte har någon fys och hoppträning här i Halmstad. Det skulle sänka min spänst ännu mer, men i sommar.  Då ni! Jag är taggad till tusen, men först mina vänner. Först är det andra halvan av serien som gäller (den halvan som jag känner på mig kommer att blir vår. Hylte/Halmstads), och sedan är vi inne i slutspelet. Det som man kämpat och slitit för hela hösten. Det som sägs vara det roligaste och även det jobbigaste på hela säsongen. Själv vet jag ju inte med tanke på att det är mitt första år i elitserien. Men jag är enormt sugen på att få känna av stämningen och känslorna ett slutspel kan ge.

                                                               Hittar ni mig på bilden ovan?
                                                                                       /Hoik #10

Magen kurrar. Tur att jag är ensam hemma så att ingen behöver komma i vägen för mitt mat- humör. Ni som känner mig vet hur hemskt det kan bli. Rena rama skräckfilms scenerna kan uppstå. Eller nej, mer drama skulle jag nog säga. Mycket drama. Har precis kommit hem från något som jag tänkte mig skulle vara ett lugnt pass på gymmet eftersom att det är match imorgon (sitter för övrigt just nu och scoutar motståndarna, då deras GP-final sänds live på nätet. Fint det!) Två timmar blev jag visst av på FORM. Jag körde inga ben och inga armar utan chillade mig igenom ett mag- /ryggpass och lite rehab, så morgondagen ska nog inte vara till några problem.

Apropå drama som jag tidigare nämnde här ovan, så skulle nog den genren passa bra in om man skulle filmatisera mitt liv. Tror fan det skulle bli en riktigt bra och sevärd film, bara man fick med rätt skådespelare. Nu menar jag inte att det skulle vara en film som utspelar sig en dag i min vardag. Nej, fy så trist det skulle bli att kolla på även om jag själv trivs rätt bra med min vardag. När jag pratar om att filmatisera mitt liv menar jag en film som skulle skildra mycket av min uppväxt och fram tills idag. Var jag nu befinner mig i livet. Min resa hit. Min jakt. Mina förluster här i livet. Mina vinster. Och känslan om att uppnå en dröm. Folk tror sig veta så mycket, men jag vet att många av er inte har en aning om hur min resa fram tills idag har sett ut. Min resa fram till att uppnå en dröm.

Nog om detta, Nu ska jag bege mig mot systrarna Perssons place för lite umgänge och taggning inför imorgon. Matchstart 1630. Wish us luck!

                                                                       / Hoik #10