Magen kurrar. Tur att jag är ensam hemma så att ingen behöver komma i vägen för mitt mat- humör. Ni som känner mig vet hur hemskt det kan bli. Rena rama skräckfilms scenerna kan uppstå. Eller nej, mer drama skulle jag nog säga. Mycket drama. Har precis kommit hem från något som jag tänkte mig skulle vara ett lugnt pass på gymmet eftersom att det är match imorgon (sitter för övrigt just nu och scoutar motståndarna, då deras GP-final sänds live på nätet. Fint det!) Två timmar blev jag visst av på FORM. Jag körde inga ben och inga armar utan chillade mig igenom ett mag- /ryggpass och lite rehab, så morgondagen ska nog inte vara till några problem.

Apropå drama som jag tidigare nämnde här ovan, så skulle nog den genren passa bra in om man skulle filmatisera mitt liv. Tror fan det skulle bli en riktigt bra och sevärd film, bara man fick med rätt skådespelare. Nu menar jag inte att det skulle vara en film som utspelar sig en dag i min vardag. Nej, fy så trist det skulle bli att kolla på även om jag själv trivs rätt bra med min vardag. När jag pratar om att filmatisera mitt liv menar jag en film som skulle skildra mycket av min uppväxt och fram tills idag. Var jag nu befinner mig i livet. Min resa hit. Min jakt. Mina förluster här i livet. Mina vinster. Och känslan om att uppnå en dröm. Folk tror sig veta så mycket, men jag vet att många av er inte har en aning om hur min resa fram tills idag har sett ut. Min resa fram till att uppnå en dröm.

Nog om detta, Nu ska jag bege mig mot systrarna Perssons place för lite umgänge och taggning inför imorgon. Matchstart 1630. Wish us luck!

                                                                       / Hoik #10