cup,rehabträning,klädprovning,bollträning,gymprogram,vägning,fysträning,
tester,bodyscreening,foto tagning,träningshelger,val av tröjnummer etc.
Hur låter allt detta i era öron, i er värld? I min låter det alldeles fantastiskt.
PURE AWESOMENESS skulle användas för att beskriva det bäst.



Som ni förstår händer det rätt mycket i mitt liv just nu. Eller just nu låter kanske lite märkligt med tanke på att ni som känner mig väl vet att jag så gott som hela tiden har flertalet saker på gång, men just nu är det alltså extra mycket. Och dessutom händer det så mycket nytt för tillfället. Inte nog med allt omkring volleybollen, jag har ju faktiskt börjat plugga på universitetet också, och sedan har jag rätt mycket inför flytten osv. Fullt upp som sagt, men jag gillar det! Det går åt mycket tid och energi, vilket har lett till att jag faktiskt tagit mig i kragen och införskaffat mig en kalender, som lite hjälp på traven. Några extra vuxenpoäng åt mig där? Javisst!

   Nu kör vi!
   /Hoik

Jag vet vad som är viktigt för mig. Jag har saker som är viktiga för mig.
Du vet vad som är viktigt för dig. Du har saker som är viktiga för dig.
Låt oss göra våra viktiga saker på varsitt håll, men låt oss ändå göra dem tillsammans.

Det är, enligt mig, ett av många bra sätt att bygga en bra relation på.

Jag avbröt med att fråga om jag fick ställa en konstig fråga. "Det finns inga konstiga frågor" fick jag till svar samtidigt som ett helt rums blickar vändes mot mig. Jag frågade lite genant, så där med fnittrig röst ni vet, om allt han står och säger är sant, eller om det bara är en vision, några av målen han vill uppnå den här säsongen...
Han tittade fundersamt bort mot min kant och sa något liknande, "varför skulle jag stå här och presentera allting om det inte vore sant? Eller vad menar du egentligen?". Jag blev så glad inombords så det enda jag fick fram var skratt och orden "ja, men det verkar för bra för att vara sant. Typ som en dröm". Alla i rummet skrattade och det slutade med att en lagkamrat fick förklara vad jag menade.

Det här om något är/kan bli möjligheternas säsong. Det kommer att bli tufft och man kommer att få slita hårt. Det finns inte längre någon självklarhet. Alla kommer att få slita. Har man bara hjärtat och själen på rätt sida, har man bara viljan och lyckas man med att hålla sig hel och frisk så har en otorlig väg just öppnats framför en. Som ni vet är jag ju så där skrockfull av mig och måste säga att man inte ska ropa hej förens man har gått över bron, men det går inte annat att säga än det som just nu finns framför oss är en drös med möjligheter.

Ni måste ändå hålla med mig om att det på något sätt är fascinerande. Tänk att man helt plötsligt efter så många år kan räkna sig som vän med folk man tidigare bara varit bekant med. Att man en dag helt plötsligt börjar hänga med dem där man tidigare bara sagt hej till. Att människor helt plötsligt tar upp kontakten och börja umgås igen efter ett par år under isen. Är det inte bra fascinerande att två människor som utan anledning glidit ifrån varandra helt plötsligt kan mötas igen och påbörja vänskapen helt oberört av vad som hänt. Att två människor som aldrig tidigare träffats kan stöta på varandra av en ren slump och helt plötsligt conecta. Att två främmande människor kan ställa sig frågan "vart har du varit hela mitt liv?". Det är FASCINERANDE!

Dock är det mindre fascinerande hur två personer kan glida ifrån varandra och bara tappa kontakten, helt utan anledning. Det är mindre fascinerande att helt plötsligt inte veta någonting om någon du alltid vetat mycket om. Någon du alltid umgåtts med.

Tårarna kom idag. Ni vet så där som tårarna kan komma när ett litet barn tappar sin docka eller så där som tårarna kom när man var liten och ramlade med cykeln. Alltså inga allvarliga tårar på så sätt, men ändå tårar. Tårar för att något gör ont och inte är som det ska.

En vecka hann det gå (v11). En enstaka vecka och dessutom så smashade jag den veckan. Jag smashade för första gången på några månader och fick heller inte ont efter. Visst fanns det små känningar att ana, men mest ovana tror jag. Jag kunde t.o.m. vara med och träna dagen efter. SKÖNT!

Dock är det som så att idag sa kroppen ifrån på nytt. Fick kliva av träningen idag under in- bollningen. Förkylningen/viruset vad man nu ska kalla det gjorde sig tillkänna på nytt. Något med min kropp är INTE som det ska, och det har jag vetat om länge. Jag har bara ignorerat det och försökt köra på i samma tempo. Jag har länge kämpat i hemlighet och inbillat mig själv att det ska gå vägen. Det viktigaste har jag klarat av relativt bra, men nu kommer nya krokar/hinder på vägen. Något måste göras. Jag vill veta om något faktiskt är fel på riktigt och i så fall vad. Ensam är inte stark jämt, så kanske är det dags med lite hjälp!?!

Universitetet hela dagen i onsdags. Dels blev det "naturkunskaps föreläsningar" om hur man tar fram nya mediciner med hjälp av datorer (där vi bl.a. fick veta att man på Örebro universitet tagit fram ett plåster som kan hjälpa till att bota cancer) och likaså en föreläsning om kemikalier och dess påverkan i vårt samhälle. Intressant stundvis och trevligt sällskap hade jag med mig. Vi var tre elever och två lärare. Två lärare jag tycker mycket bra om och två klasskompisar som jag börjat gilla allt mer och mer. Resterande tid av dagen ägnades åt universitetsdagarna. Besökte några program/utbildningar. Något jag fastnade lite mer för var Manegement in sports & recreation. Mer om det en annan gång...

Efter besöket på universitetet börjar lite mer positivitet hägra. Innan kändes allt becksvart. Eller inte fullt så illa, men näst intill. Jag menar, allt det här med ekonomin, pengar, hur man ska klara sig osv. har dragit ned glädje känslan totalt. Hur ska man ha råd att bo? Hur ska man ha råd att leva? Och framförallt maten, hur ska man klara den? När man tränar kan man ta mej tusan inte leva på nudlar och inte vill jag det heller för den delen. Men jag tror ändå att studentlivet skulle kunna vara bland dem bästa tiderna av ens liv, såvida man lyckas välja något så när rätt. Något man är intresserad av och något man känner att man klarar av. Hoppa inte på någonting bara för att, utan tänk längre. Ha en plan. Se dig själv i framtiden, så löser sig allt annat allt efter som. Och jag ska säga er en sak, jag har börjat sett allt fler och fler små bilder inne i huvudet. Skönt!

Nu återigen tillbaka i rutan/skärmen min alldeles egna topp - 5 lista.

Kvällens lista får handla om fem ämnen, även händelser som ligger mig varmt om diskussions- hjärtat just nu.

•·         Tv:s flopp att inte visa kvinnornas Algarve cup i rutan

•·         Ironi är väll bra härligt

•·         Framtiden

•·         Mästarnas mästare

•·         Hälsotidningarnas innehåll

Hej folket!

Sjuk, orolig, stressad, ivrig, skadad, utvilad, förväntansfull, så är läget just nu.

När jag började blogga så gott som lovade jag mig själv att inte bli en i mängden, dvs. blogga om mina vardagar. Vad jag gör från att jag stiger upp tills att jag går och lägger mig. Det var tänkt att jag skulle diskutera intressanta ämnen, komma med något inlägg om min vardag någon gång ibland, blogga om drömmar och förväntningar, men riktigt så har det inte blivit. Sorry guys! Det här är ju trotts allt min blogg och jag gör som jag vill. Någonstans vill jag liksom att denna blogg ska vara personlig, handla om mig. Ah... ska nog tänka över det här ett tag och sedan får vi se vad det resulterar i.

     

Jag vet inte om det är lathet eller vad det är, men grejerna ifrån helgens packning är ännu inte uppackade. Precis som alltid efter matcher, resor och dylikt blir kläderna och annat liggandes i väskan där på golvet i hallen. Jag kan sträcka mig så långt att jag faktiskt tar ut den blöta handduken och matburkarna/frukterna som jag vet ligger i väskan, men det är inte alltid ska jag säga er. Jag vet inte hur många gånger jag har hört mamma svära över väskorna, ja ni läste rätt väskorna som ligger där i hallen. Det spelar ingen roll hur många gånger hon påminner en om att plocka upp sakerna, så blir dem ändå liggandes där enda tills jag verkligen behöver väskan och måste plocka upp dem. Jag förstår inte, det är väll knappast mindre jobbigt att plocka upp dem om en vecka än att göra det på en gång? Kanske snarare tvärtom. Jobbigare efter en vecka då bananen har jäst, eller handduken gett sunkig lukt åt hela väskan. Ja, det är bra konstigt det där alltså. Kanske är det en slags störning vi idrottsmänniskor får? Jag kan nämligen nämna flera vänner som är precis likadana, och största delen av dem innefattas under ordet "idrottare".

Köpte en ny väska för någon vecka sedan.
 Upptäckte dock att den var lite för stor för att användas till den "vanliga" träningen. 
Till läger, resor och äventyr passar den utmärkt.
Låt det börja! 

Oj oj oj... jag har ingen aning om något. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte hur jag ska gå till väga när jag väl bestämt mig, och jag vet inte om jag kan? Trotts allt detta fortsätter jag att skapa mål bilder, drömmar, planer.  Drömmar, planer och målbilder som för varje gång, varje dag utvecklas till något större än vad det från början var tänkt. Från början visste jag (trodde att jag visste) att det var Umeå eller Linköping som väntade för vidare studier. Sedan kom planen att stanna i Örebro ett år till för att lägga krut på träningen. Och nu är tankarna "kanske borde man dra utomlands?", söka stipendium till USA för college och volleyboll ett år. Utvecklas som spelare och kanske främst som människa. Eller kanske dra till finland ett år för att träna volleyboll på en högre och en mer annorlunda nivå än vad Sverige kan erbjuda? Ja du, en djungel säger jag. En djungel där växterna symboliserar alla tankar. En labyrint där vägarna leder en vilse. Ja ni, kära nån säger jag bara. Någonstans någon gång ska det förmodligen bli bra. Det gäller bara att våga. Våga Ta det där steget och påbörja en helt ny resa. Men jag måste erkänna att jag faktiskt är lite skrajsen.

Åter till verkligheten...

Igår var en skön dag. Hann väll inte åstadkomma sådär super-mycket va, men dagen dög ändock.

Åkte in till Örebro, spenderade ca två timmar på gymmet. En riktig skön start på dagen. Programmet jag fått för min axel känns hittills faktiskt himla bra. Jag vet inte om den hjälper just "skademässigt" men starkare har den gjort mig. Och jag har redan börjat fått en lite mer atletisk gångstil. Haha, de ni! Ja, som sagt, det känns mycket bättre hittills, men än inte helt bra.

Passade även på att idag hämta ut mina Norrköpingsbiljetter. På fredag bär det av. Ska spendera hela min helg hos Ilma och hennes familj. Mucho nico! Vi får se vad helgen och den "nya" staden har att erbjuda. Ska i alla fall bli riktigt skönt med ett socialt- och miljöombyte för ett tag. Mer uppdatering om helgen får ni efter veckans slut!

Sayonara!

/ Hoik

Helt sjukt vad sliten jag var igår. Åkte hemifrån 07:05 och kom hem ca 19:30. Bollpass på morgonen, efter det var det skolan som gällde fram till tre och sedan gymmet. Jag gillar fullspäckade dagar och jag gillar aktiviteter av alla dess slag, särskilt fysiskt krävande, men igår drog dagen sannerligen musten ur mig. Helt och hållet.

Som sagt, kom jag hem vid 19,30, helt utnött, trött, småvärk i axeln och med en hjärna vars kapacitet endast var strax över lägga av- nivån. Skulle egentligen varit på fest hos Malin i min naturkunskapsgrupp och sedan gått ut, men jag orkade verkligen inte. Har dessutom inte sovit på hela veckan, då jag hållits vaken av min hostandehals. Förmodligen är det sömnen som satt sina spår inför helgen.

Gårdagskvällen spenderades hemma i soffan framför Let's dance, endast iklädd ett par pösiga shorts, ett linne och raggsockor. Visst låter det hett? Proppade i mig massa onyttigheter. Det blev både Marabou choklad (jag vet, jag gillar inte choklad men igår var det ta mig tusan bra gött), en Tuttifrutti påse och Digestivekex med Bonjour. Allt detta i sällskap av mor min och även en snabb visit av Mogge. Vad som står på schemat ikväll är innebandymatch, Wedevågs damer vs. Rönnby och även bio i Örebro. Nix, jag har ingen dejt utan bion ska ses med Madde och Evylyn. En försenad födelsedagspresent till Madde som fyllde på lucia. Haha, bättre sent än aldrig.

Här kommer den "efterlängtade" topp fem listan åter igen, vilken idag ska handla om fem saker jag vill hinna åstadkomma/göra under lovet. Ja, efter sportlovet får jag väll skriva och berätta hur många av dem jag lyckades med. Känner jag mig själv rätt kanske det blir två av fem.

•·         Åka till Norrköping och hälsa på dem där volleytjejorna

•·         Te drickande och festplanerande med Marika Persson

•·         Umgås med min Lajs'n

•·         Träna med dem där ni vet...

•·         Städa eller plocka ur min garderob

God morgon!

Ja, verkligen en god morgon. Det var länge sedan det kändes så här bra att vakna. Varför just denna morgon känns så positivt annorlunda har jag än så länge inte en aning om. Solen skiner och det känns bara så härligt helt enkelt. Vaknade alldeles nyss upp efter en skönnattssömn, åt lite kesomackor och satte mig här i vardagsrumssoffan. Från fönstren framför mig bländas jag av solljus. Solljus som så vackert glimmar ifrån sjöisen. Och inte nog med det gott folk, ur mina högtalare spelas just nu Will.I.am - It's a new day, och då kan man inte annat än le. Ska snart bege mig mot bussen för att åka mot skolan. Samhällskunskap står på schemat, men först hade jag tänkt bjuda på ett smaskigt inlägg angående helgens bravader. Läs vidare och njut, eller nöj er med detta om ni nu vill.

Ja, som flera vet var vi (KFUM Örebrovolley div2 tjejerna) alltså iväg och spelade SM-kval i Arvika hela helgen lång. En mycket bra helg om ni frågar mig. Vi spelade bra, snackade mycket på planen och hjälptes åt i baklinjen. Även om både jag och många andra kan tycka att prestationerna är det viktiga/ det som räknas så får man ändå inte glömma att det någonstans mitt i allt faktiskt handlar om att ha kul och det hade vi. Många gånger om faktiskt. Resultatet i kvalet blev en förlust i finalen mot Team Valla (inte samma lag som vi har i serien), men nöjda var vi för det. Vi tog oss ju faktiskt igenom hela kvalet obesegrade (förutom finalen). Inte ens ett enda litet set förlorade vi under gruppspelet eller i semin. I mina ögon är i vilket fall det jävligt bra gjort. Och vi lyckades med det vi kom dit för, alltså att kvala oss vidare till SM :D!

Min egen prestation gällande denna helg får jag nog också lov att nöja mig med. Med tanke på att jag fortfarande är skadad i axeln (men på bättringsvägen) kan jag fortfarande inte spela för fullt vid nät, men lyckades ändå med något enstaka dunder block. Och min prestation på bakplan är jag absolut nöjd med. Gick bättre än förväntat. Sen måste jag ju såklart nämna att jag faktiskt essade Katrineholm med min nedrans underhandsserve. Haha, jävligt taggande och skrattretande på samma gång.

Efter en så pass kort tid har jag ändå så många minnen. Kanotfärden i det härliga vädret och vår mysiga picknick på den lilla ön. Din visit med hembakta chokladbakelser på min födelsedag, trotts att det inte ens var du och jag då än. Våra filmkvällar, som aldrig riktigt blev några filmkvällar. Din hemgjorda metall- pepparkaksgubbe. Ditt leende, vilket inte är som någon annans. Din ton när du yttrade uttrycket "men Sandra" de gånger jag lyckats med något tokigt. Och framförallt, din stora famn som i stort sett varje morgon värmde mig tills vi mer eller mindre tvingades att gå upp.

Ja, minnena är många minsann. Trotts alla jobbiga stunder och det dåliga slutet kan jag ändå inte låta bli att minnas det bästa från vår tid tillsammans.

Jag tänker ofta på oss. Jag ler, jag skrattar, jag ...
Trotts att det i slutet gjorde så ont, vilket det kan göra än idag, kan jag inte låta bli att vara nöjd. Jag har fått uppleva det som alla människor någon gång vill uppleva. Det svåra nu är att inte veta om jag någonsin kommer att få uppleva det igen.

PS. still love you!

/ Hoik

Detta blir ett kortare inlägg. Känner att jag bara måste få skriva av mig...

Det senaste året har varit konstigt. Jag tänker inte rabbla upp varför, men det har varit annorlunda helt enkelt. Det har hänt en del dåliga saker, men även en hel del bra. Jag har fått uppleva saker som jag inte ens kunnat ana. Drömmar. Helveten. Ja, år 2008 har minsann varit ett alldeles eget år. Hur som helst har jag nog i det stora hela om man bortser från skador och motgångar haft ett bra år. Jag har fått sett och provat på så mycket nytt och jag har växt som människa. Periodvis har det varit jobbigt, och jag har klarat mig igenom det mesta själv. Ensam är inte stark heter det ju, men jag börjar faktiskt fundera om det verkligen är så. Jag känner att klarar jag av att avsluta detta på bästa möjliga sätt kommer mottot istället bli ensam är  stark, men tillsammans är man starkare.

Under det senaste året har jag omgett mig kring tre L. Dessa L har i stort sett varit mitt allt då jag inte gått i skola, tränat eller fått spendera tid med min mamma. Dessa L är dem som fått mig på andra tankar, dem som utan att vara medvetna om det fått mig att må bra bara genom att le mot mig eller ge mig en klapp i ryggen. Jag undrar om jag inom en snar framtid kommer att sluta le? Eller är det så att jag ska se detta som en möjlighet, en möjlighet i form av att hitta nya L, kanske i en form av andra bokstäver? Ett uppdrag, en utmaning liksom? Nog för att jag gillar utmaningar, men jag vet inte.  Dessa L som under ett års tid bestått av tre hela L har nu blivit ett. Och detta L som finns kvar består av två halva, vilket innebär att dessa halvor som finns kvar håller på att glida mig ur händerna. Eller är det bara jag som inbillar mig?

Ja, jag vet... Dåligt med inlägg.

My bad. Sorry!

Julen är över och det nya året är här, vilket sorgligt men sant betyder att den absolut sista terminen (på JohnBauergymnasiet) snart dras igång. Så, vad har jag hållts med sedan julafton. Ja ni, jag har tränat. Jaha ovanligt tänker ni nu, men ja mina kära läsare detta var ovanligt. Jag är fortfarande skadad och kan inte träna eller spela på fulla vägar, men tränat det har jag gjort och det är inte vilken träning som helst. Utan att säga för mycket kan jag berätta att den träning jag utfört varit i form av en dröm, en del av drömmen i alla fall. Träningen har varit lite roligare, en aningen svårare och framförallt så jävla mycket hårdare. Ordet Kvalitet skulle jag vilja benämna!

Mer i mellandagarna har jag även hunnit att shoppa en himla massa. Urs det ekar numera i plånboken. Skulle t.o.m. kunna påstå att mitt bankkort numera inte är ett bankkort utan snarare en väldigt utsliten plastbit. Men skämt och sidå. Man ska väll nyttja sina tillgångar, det är väll så det heter? Eller är det kanske inte de såkallade ekonomiska tillgångarna man syftar på i uttrycket?

Nyår har det också varit. Jajjemän. Kan ju påpeka att mitt nyår i år var något utöver det vanliga. För det första blev jag magsjuk och fick feber dagen innan nyår. Kul liksom, när man för en gångs skull hade värsta planerna för vad som komma skulle. Hur som helst. Låg hela tisdagen, förutom de nio gångerna jag förflyttade mig till toan för att tömma den sista gula smeten (galla) ur min kropp. Urs verkligen en hemsk dag må jag säga. Väl på onsdagen kändes allt lite bättre och jag lyckades få i mig lite popcorn och en brödskiva, men nyårsplanerna såg ut att ligga långt borta. Efter ännu en dag med ständig vila kändes jag mig så pass pigg framåt tolvslaget att jag bestämde mig för att sminka upp mig, sätta på mig klänningen och klackarna (ja, jag hade faktiskt klackar) och bege mig ut till Hammarby. Töka hade ändå trottsallt ordnat med värsta nyårs supén och inte tusan hade jag lust att fira in det nya året helt ensam hemma i lägenheten i lilla Nora. Nej. Blev en lyckad kväll (natt får jag nästan säga) tillslut. Den var inte långvarig, men så länge den varade var den bara så himla bra ska ni veta. Tjejorna var där. Alla var klädda i fina klänningar eller kostym (ah, utom Mogge) och tolvslaget skålades in. Dock med ett glas vatten för mig del.



De fem låtarna som just nu går varmast i lurarna under bussresorna mellan Nora och Örebro.
* Coldplay - lost
* Danny - radio
* James Morrison ft Nelly - broken strings
* Lauren Wolf ft Eric - no stress
* Nas ft Keri Hilson - hero

Nu ni...
Äntligen dags för ännu ett inlägg i denna blogg.


Ingen stämning, ingen glädje. Det känns verkligen som att jag, sorgligt men sant, bojkottar jul i år. Inte nog med att jag skippade den årliga julmarknaden i Nora, nej, jag totalt struntade i lucia. Jag orkade varken pallra mig upp till kyrkan eller ens sätta på tvn för att titta på dem. För min del blev det 20års kalas istället, för att för tillfället lyckas väva in lite glädje i min vardag trotts allt. Nej urs, jag har verkligen ingen julstämning i kroppen alls trotts att granen är framme, lussekatterna bakade och julstöket i full gång här hemma. Varför? Vad är det som saknas liksom? Jag är inte helt hundra men jag har en svag aning om vad felet kan vara. Dels finns det ingen snö på backen, och en o-vit jul är väll ändå ingen jul? Likaså är jag van att hela tiden ha flera bollar i luften. Jag är van vid att vara i fullgång med ett fullspäckat schema. Och i vanliga fall brukar då helger som julhelgen vara ett ypperligt tillfälle för avkoppling för min del. Grejen är dock bara den att jag somsagt redan varit nog med avkopplad, rent utsagt uttråkad i si så där 3½ vecka och vad ska jag då med lugn och ro till? Nej tack. Gör min kropp frisk och ge mig träning istället för sjutton!

Hur som helst, julstämning eller inte, har ju i varje fall varit duktig och handlat klart alla klapparna inför jul. Skönt. Tror att jag på sista tiden varit en sådan där "shopaholic-person". Nej, skämt och sidå men på senaste tiden har jag faktiskt varit relativt shoppingkåt. Den närmsta veckan har jag spenderat 2-3 dagar för shopping inne i Örebro/ute på Marieberg. Inte nog med det. Varje gång har jag även lyckats handlat med mig en hel del saker hem. Hemskt eller nyttigt? Det vet jag inte, men känns i alla fall bra än så länge. Jag menar så länge som jag inte kommer på att jag skulle behöva dem där pengarna till något annat vettigare så får det vara lugnt liksom. Har en liten besparing undanlagd till mellandagsrean också. Hoppas verkligen på shopping då alltså. Mellandagsrea är ett måste i min värld. Oturligt nog brukar det ju vara så att när man väl har sparat undan pengar till liknande tillfällen och ställt in sig på shopping så hittar man inte ett skvatt. Därför försöker jag för tillfället att lura mig själv genom att försöka glömma den där mellandagsrean och alla planer på inköp jag har. Dock går det inte så bra. Får väll kanske sätta mig och ta ett par glas glögg så kanske man glömmer allt sedan. I alla fall för en stund. Om ni förstår vad jag menar?

Yesbox! Det var allt från mig denna gång. Eller just ja, jag kan ju passa på att berätta för er mina kära läsare/vänner att  jag nu är tatuerad. Märkt för livet liksom. Är för tidigt att säga om den blev bra eller inte då plasten är i vägen. Det känns bra hittills i varje fall.

Och tillslut... Hoik's lista såklart.

Eftersom det närmar sig julafton passar det väll då bra att jag skriver fem saker som jag önskar mig.

•·         Massage (hos en sjukgymnast/massör)

•·         Ipod shuffle

•·         Boken Martas seger (tror den heter så)

•·         Baywatch dvd-box

•·         EN HEL OCH HÅLLBAR KROPP