Oj oj oj... jag har ingen aning om något. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte hur jag ska gå till väga när jag väl bestämt mig, och jag vet inte om jag kan? Trotts allt detta fortsätter jag att skapa mål bilder, drömmar, planer.  Drömmar, planer och målbilder som för varje gång, varje dag utvecklas till något större än vad det från början var tänkt. Från början visste jag (trodde att jag visste) att det var Umeå eller Linköping som väntade för vidare studier. Sedan kom planen att stanna i Örebro ett år till för att lägga krut på träningen. Och nu är tankarna "kanske borde man dra utomlands?", söka stipendium till USA för college och volleyboll ett år. Utvecklas som spelare och kanske främst som människa. Eller kanske dra till finland ett år för att träna volleyboll på en högre och en mer annorlunda nivå än vad Sverige kan erbjuda? Ja du, en djungel säger jag. En djungel där växterna symboliserar alla tankar. En labyrint där vägarna leder en vilse. Ja ni, kära nån säger jag bara. Någonstans någon gång ska det förmodligen bli bra. Det gäller bara att våga. Våga Ta det där steget och påbörja en helt ny resa. Men jag måste erkänna att jag faktiskt är lite skrajsen.

Åter till verkligheten...

Igår var en skön dag. Hann väll inte åstadkomma sådär super-mycket va, men dagen dög ändock.

Åkte in till Örebro, spenderade ca två timmar på gymmet. En riktig skön start på dagen. Programmet jag fått för min axel känns hittills faktiskt himla bra. Jag vet inte om den hjälper just "skademässigt" men starkare har den gjort mig. Och jag har redan börjat fått en lite mer atletisk gångstil. Haha, de ni! Ja, som sagt, det känns mycket bättre hittills, men än inte helt bra.

Passade även på att idag hämta ut mina Norrköpingsbiljetter. På fredag bär det av. Ska spendera hela min helg hos Ilma och hennes familj. Mucho nico! Vi får se vad helgen och den "nya" staden har att erbjuda. Ska i alla fall bli riktigt skönt med ett socialt- och miljöombyte för ett tag. Mer uppdatering om helgen får ni efter veckans slut!

Sayonara!

/ Hoik