Jag vet inte om det är lathet eller vad det är, men grejerna ifrån helgens packning är ännu inte uppackade. Precis som alltid efter matcher, resor och dylikt blir kläderna och annat liggandes i väskan där på golvet i hallen. Jag kan sträcka mig så långt att jag faktiskt tar ut den blöta handduken och matburkarna/frukterna som jag vet ligger i väskan, men det är inte alltid ska jag säga er. Jag vet inte hur många gånger jag har hört mamma svära över väskorna, ja ni läste rätt väskorna som ligger där i hallen. Det spelar ingen roll hur många gånger hon påminner en om att plocka upp sakerna, så blir dem ändå liggandes där enda tills jag verkligen behöver väskan och måste plocka upp dem. Jag förstår inte, det är väll knappast mindre jobbigt att plocka upp dem om en vecka än att göra det på en gång? Kanske snarare tvärtom. Jobbigare efter en vecka då bananen har jäst, eller handduken gett sunkig lukt åt hela väskan. Ja, det är bra konstigt det där alltså. Kanske är det en slags störning vi idrottsmänniskor får? Jag kan nämligen nämna flera vänner som är precis likadana, och största delen av dem innefattas under ordet "idrottare".

Köpte en ny väska för någon vecka sedan.
 Upptäckte dock att den var lite för stor för att användas till den "vanliga" träningen. 
Till läger, resor och äventyr passar den utmärkt.
Låt det börja! 

Oj oj oj... jag har ingen aning om något. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte hur jag ska gå till väga när jag väl bestämt mig, och jag vet inte om jag kan? Trotts allt detta fortsätter jag att skapa mål bilder, drömmar, planer.  Drömmar, planer och målbilder som för varje gång, varje dag utvecklas till något större än vad det från början var tänkt. Från början visste jag (trodde att jag visste) att det var Umeå eller Linköping som väntade för vidare studier. Sedan kom planen att stanna i Örebro ett år till för att lägga krut på träningen. Och nu är tankarna "kanske borde man dra utomlands?", söka stipendium till USA för college och volleyboll ett år. Utvecklas som spelare och kanske främst som människa. Eller kanske dra till finland ett år för att träna volleyboll på en högre och en mer annorlunda nivå än vad Sverige kan erbjuda? Ja du, en djungel säger jag. En djungel där växterna symboliserar alla tankar. En labyrint där vägarna leder en vilse. Ja ni, kära nån säger jag bara. Någonstans någon gång ska det förmodligen bli bra. Det gäller bara att våga. Våga Ta det där steget och påbörja en helt ny resa. Men jag måste erkänna att jag faktiskt är lite skrajsen.

Åter till verkligheten...

Igår var en skön dag. Hann väll inte åstadkomma sådär super-mycket va, men dagen dög ändock.

Åkte in till Örebro, spenderade ca två timmar på gymmet. En riktig skön start på dagen. Programmet jag fått för min axel känns hittills faktiskt himla bra. Jag vet inte om den hjälper just "skademässigt" men starkare har den gjort mig. Och jag har redan börjat fått en lite mer atletisk gångstil. Haha, de ni! Ja, som sagt, det känns mycket bättre hittills, men än inte helt bra.

Passade även på att idag hämta ut mina Norrköpingsbiljetter. På fredag bär det av. Ska spendera hela min helg hos Ilma och hennes familj. Mucho nico! Vi får se vad helgen och den "nya" staden har att erbjuda. Ska i alla fall bli riktigt skönt med ett socialt- och miljöombyte för ett tag. Mer uppdatering om helgen får ni efter veckans slut!

Sayonara!

/ Hoik

Helt sjukt vad sliten jag var igår. Åkte hemifrån 07:05 och kom hem ca 19:30. Bollpass på morgonen, efter det var det skolan som gällde fram till tre och sedan gymmet. Jag gillar fullspäckade dagar och jag gillar aktiviteter av alla dess slag, särskilt fysiskt krävande, men igår drog dagen sannerligen musten ur mig. Helt och hållet.

Som sagt, kom jag hem vid 19,30, helt utnött, trött, småvärk i axeln och med en hjärna vars kapacitet endast var strax över lägga av- nivån. Skulle egentligen varit på fest hos Malin i min naturkunskapsgrupp och sedan gått ut, men jag orkade verkligen inte. Har dessutom inte sovit på hela veckan, då jag hållits vaken av min hostandehals. Förmodligen är det sömnen som satt sina spår inför helgen.

Gårdagskvällen spenderades hemma i soffan framför Let's dance, endast iklädd ett par pösiga shorts, ett linne och raggsockor. Visst låter det hett? Proppade i mig massa onyttigheter. Det blev både Marabou choklad (jag vet, jag gillar inte choklad men igår var det ta mig tusan bra gött), en Tuttifrutti påse och Digestivekex med Bonjour. Allt detta i sällskap av mor min och även en snabb visit av Mogge. Vad som står på schemat ikväll är innebandymatch, Wedevågs damer vs. Rönnby och även bio i Örebro. Nix, jag har ingen dejt utan bion ska ses med Madde och Evylyn. En försenad födelsedagspresent till Madde som fyllde på lucia. Haha, bättre sent än aldrig.

Här kommer den "efterlängtade" topp fem listan åter igen, vilken idag ska handla om fem saker jag vill hinna åstadkomma/göra under lovet. Ja, efter sportlovet får jag väll skriva och berätta hur många av dem jag lyckades med. Känner jag mig själv rätt kanske det blir två av fem.

•·         Åka till Norrköping och hälsa på dem där volleytjejorna

•·         Te drickande och festplanerande med Marika Persson

•·         Umgås med min Lajs'n

•·         Träna med dem där ni vet...

•·         Städa eller plocka ur min garderob

God morgon!

Ja, verkligen en god morgon. Det var länge sedan det kändes så här bra att vakna. Varför just denna morgon känns så positivt annorlunda har jag än så länge inte en aning om. Solen skiner och det känns bara så härligt helt enkelt. Vaknade alldeles nyss upp efter en skönnattssömn, åt lite kesomackor och satte mig här i vardagsrumssoffan. Från fönstren framför mig bländas jag av solljus. Solljus som så vackert glimmar ifrån sjöisen. Och inte nog med det gott folk, ur mina högtalare spelas just nu Will.I.am - It's a new day, och då kan man inte annat än le. Ska snart bege mig mot bussen för att åka mot skolan. Samhällskunskap står på schemat, men först hade jag tänkt bjuda på ett smaskigt inlägg angående helgens bravader. Läs vidare och njut, eller nöj er med detta om ni nu vill.

Ja, som flera vet var vi (KFUM Örebrovolley div2 tjejerna) alltså iväg och spelade SM-kval i Arvika hela helgen lång. En mycket bra helg om ni frågar mig. Vi spelade bra, snackade mycket på planen och hjälptes åt i baklinjen. Även om både jag och många andra kan tycka att prestationerna är det viktiga/ det som räknas så får man ändå inte glömma att det någonstans mitt i allt faktiskt handlar om att ha kul och det hade vi. Många gånger om faktiskt. Resultatet i kvalet blev en förlust i finalen mot Team Valla (inte samma lag som vi har i serien), men nöjda var vi för det. Vi tog oss ju faktiskt igenom hela kvalet obesegrade (förutom finalen). Inte ens ett enda litet set förlorade vi under gruppspelet eller i semin. I mina ögon är i vilket fall det jävligt bra gjort. Och vi lyckades med det vi kom dit för, alltså att kvala oss vidare till SM :D!

Min egen prestation gällande denna helg får jag nog också lov att nöja mig med. Med tanke på att jag fortfarande är skadad i axeln (men på bättringsvägen) kan jag fortfarande inte spela för fullt vid nät, men lyckades ändå med något enstaka dunder block. Och min prestation på bakplan är jag absolut nöjd med. Gick bättre än förväntat. Sen måste jag ju såklart nämna att jag faktiskt essade Katrineholm med min nedrans underhandsserve. Haha, jävligt taggande och skrattretande på samma gång.